kan ju tyckas vara lite speciellt. ja men vaddå kalas när man blir 32? men jag gillar det. pär, en av våra vänner han har alltid tagit det där med att fylla år på allvar. det ska firas. det gillar jag skarpt! så självklart åkte vi dit och lika självklart är det att han bakat tårta, det gör han alltid. eller han har alltid gjort det så länge jag känt honom. det har blivit ett par tårtor.och det blir som han säger, tårtan man alltid villa ha själv när man var liten men aldrig fick. jojo titta på denna. vilken kaka!

mötte oss idag när vi kom till förskolan. på august hylla låg det, ett rött med en massa lim, glitter och röd små ihopklumpade prasselduttar var utlagda lite här och var på hjärtat. jag blev så rörd. och glad. när jag hämtade august  fick jag veta att det är han som har gjort det med hjälp av fröknarna, och då blev jag ännu mer rörd. att han har suttit där med sina små händer och limmat lite. nu är hjärtat på kylen. här har vi firat hjärtandagen med smaskig middag och choklad i banan med glass till efterrätt men august som vanligt tackar nej.

-BA.

ja ok du ska få en banan.

-Ska vi dela på hans chokladbanan?(frågar pappan glupsk och glad på samma gång)

men visst gjorde vi det, smaskens.

nu ska vi se skräckfilm. mysigt och läskigt på samma gång. jag vill nog sitta i samma soffa.

igen. august mår finfint men ur det vänstra örat kommer en lukt som inte är så behaglig. illa luktar det och vi ser att det är gegga liksom långt in i örat som inte kan pilla ut. läkaren på vårdcentralen idag tyckte därför att vi skulle köra med en kur till. eller var det så hon menade. hon var så försiktig i sin bedömning att jag kände mig som min syster och mamma på en och samma gång. och det är ungefär som att det kryper i hela kroppen och man vill bara ta de där undersökningsinstrumenten själv och göra jobbet och säga, VAD ÄR DET MED DIG? KOM IGEN???!! men en kur till blev det och det kan inte vara fel om det hjälper geggan att komma ut. men august känner inte av det alls, hur pigg och skojfrisk som helst. springer här fram och tillbaka och skrattar och ska pussas.

nu när han somnat passade jag på att sy ett par byxor till. detta är min drog. fan vilken bra drog. det blev ett par svarta med randig mudd både upp och nere.

nu är det dags för säsongspremiären av greys. äntligen. som jag har väntat.

och alla elever skulle höja sina betyg. jag tror det kan vara receptet. inte för en sekund tror jag att det skulle handla om just dessa några få lärare. specialistlärare som de kallas, proffs inom sitt ämne. må så vara, men det är inte därför som dessa elever, som serien 9A på kanal ett handlar om, kommer att höja sina betyg. vem skulle inte känna lite extra press om man skulle bli följd av kameran en hel termin varje dag där några vuxna helt plötsligt är intresserad av hela dig. ja de vill veta allt och frågar också. hur ofta träffar du din pappa? vad brukar du göra då? vad för slags stjärna vill du bli? vilket är ditt värsta ämne, men varför är det så? tänk om alla lärare som jobbar i skolan skulle ha den möjligheten utöver sina övriga undervisningstimmar, planeringstimmar och kontakt med föräldrar så kan man också sitta ner lite varje dag med varje elev i klassen och prata lite om drömmar och andra tankar, ja livet helt enkelt. för varje människa vill ju bli sedd. det kanske faktiskt är den bästa medicinen ibland. att få den där frågan, hur mår du? tyvärr kanske man alltid inte hinner det i en annars så stressad skola med mål, delmål som ska uppnås. det kan vara saker som jag tänker på nu inför att bli klar. men så bra då att svt visar upp hur man ska göra för att alla elever i en klass ska kunna höja sig över snittet, ta in ett kamerateam och ha en person som går runt och pratar med alla i klassen som sedan kan berätta för mig hur mina elever mår och vad de behöver. det är inte expertlärarna elever behöver utan det är att bli sedda.

matematik innan jag äntligen fick komma hem och hänga med gossen august. först möts jag av rockmusik när jag öppnar dörren, sedan en gosse som ropar; MAMMA

underbart. det var ett litet disco som pågick i vardagsrummet där kanske pappa pelle var den som njöt allra mest. men faktum är faktiskt det att august gillar musiken, det var entomed och august sitter gärna i pappas famn och klappar händerna till takten.

tror ni det var den musiken jag ville höra efter en 7 timmars dag av matematik. hjärnan är som en deg med siffror.

men nu har jag ivarjefall svaret på den tidigare gåtan av siffror, 6, 24, 60, 120, 210, ? och vad skulle komma sen. svaret är 336 och sambandet är multiplikation. ska försöka visa;

6,  24,  60,  120,  210,  336

2x3x4 blir 24, 3x4x5 blir 60, 4x5x6 blir 120 osv..jo sånt spännande är det jag håller på med.och på kvällarna ägnar jag mig åt att sy. japp ännu ett par byxor till augustus. ni kan se dem här nedan tillsammans med lite andra bilder, bland annat vårbilder som pelle tycker jag tjatar om här varje dag. vårvårvår. jaja. men ibland är det så. sedan har jag fångat pelle med kanske den vanligaste posen han gör och alltid har gjort, vad är det som luktar vid handleden, alltid denna handled så länge jag känt honom.och så är det jag eftersom jag också var tvungen att bli utsatt en vanlig måndagkväll.

busar jag lite just nu.. bus bus.

men ska inte bara lägga mig utan att först säga ett par ord.

våren är nu här i malmö.

blommor i parker och människor inklusive jag själv promenerar med kaffe i handen.

solen skiner och vinterjackan börjar bli lite för varm och mössan kan jag snart lägga undan. august behöver snart inte använda sina vantar jämt.

underbart.

god natt.