min sons ögon imorse. ingen rolig syn. men han bryr sig inte. inte en enda gång när han har haft det tidigare verkar det bekomma honom. han försöker med de små glipor han får att titta på oss helt normalt, som att inget är konstigt alls. så imorse likadant. med sin små ögon säger han, -mamma, välling.

-ja, vi måste tvätta ögonen först.

-sen välling svarar han. inget konstigt alls att ha klägg över hela ögonen.

så dagen har präglats av torka ögonen och lek. för pigg har han varit. puh. säger jag bara.

hans gulliga fsk-lärare ringde och frågade hur det var med honom. så gullig. sen ville hon bara önska trevlig resa och påminna om föräldramyset veckan efter hemkomst.

då blir jag alldeles varm.

over and out.

här är en sak som jag kan fundera på. hur ska vi sitta på planet? tänk om jag blir flygrädd som jag ju faktiskt kan bli ibland. om jag då sitter brevid august blir det ju inte så bra. men sitter jag inte brevid honom kanske jag mår dåligt av det. (ungefär här börjar pelle bli lite trött.)

är det nu man ska börja fundera på hur framtida resor tillsammans ska se ut. tåg, någon? det kan man ju göra, luffa genom europa. kanske aldrig kommer till N.Y då, skulle vara om vi tog båten. går det någon båt dit?

jag får nog ta och titta på den där filmen om när halvan kör flygplan. august sover så, då kan jag ju passa på. nu när jag har egentid.

över att vi ska resa snart. det är så mycket som ska göras innan. tror jag. min käre pelle är lugn. han kommer hem från jobbet lugn. vi pratar. han är lugn. äter mat. han är lugn. men sen efter en stund är han inte så lugn längre och då blir han sur för nu har jag gjort honom stressad medan jag å andra sidan fått hans lugn. ah. det är så man gör. överföring kallas det för. vem behöver a-fil då? eller några listor för att skriva bort stress? nä. det är bara att prata.

sönder.

en.

annan.

stackare.

och är numer en väldigt tydlig kille som vet vad han vill. och såklart vad han inte vill. pappa pelle hörde august leka med katten loranga, det var visst något fuffens på gång, vad kunde inte riktigt listas ut, men något var det. det prasslades, tappades saker, lådor öppnades, och pengar räknades "fyra, fem..." ja ni vet misstänksamma ljud. pappa pelle går dit för att se efter. då ser august till att avsluta det hela och loranga går åt sitt håll. august säger i förbifarten, "här är jag loranga". de är nu bästa kompisar som gör bus ihop. detta känns sådär. en katt och ett barn som upptäcker lägenhetens alla vrår tillsammans. kanske kan vi också vara med i gänget?

skrivit på ett år snart sa jag till en kollega idag. konstigt när jag tänker efter. nu finns det ju mer än nånsin känns det som att skriva om och berätta. kan det vara att jag inte hinner som gör att jag inte skriver? knepig fråga det där.

hur som helst bär det av på resa om några dagar. vi har kommit så långt att vi har växlat pengar, fixat med solkräm, gjort packlista och lagt upp byxor. min mamma är redan nere på den där sista biten när man tycker att en påse tacochips kan få följa med i resväskan till turkiet. tacochips?!

min mamma, en stolt och mycket envis sådan, är dock övertygad om att vi kommer ligga på våra bara knän och be om ett chips när vi väl har landat. ja, kanske är det så att det är just det vi är sugna på klockan 22 efter 5 timmar på ett plan.

mammor brukar ju ha rätt.

känns det som, riktigt så är det ju inte. men mitt i hans födelsedag så blev han ju sjuk. ögon-och öroninflammation vilket syns på några av bilderna här nedan. inte så jättefrisk på alla bilder. men vi har haft kalas med mormor och morfar, kusinerna och morbror och moster. sedan kom farfar och farbror ner och sedan hade vi barnkalas. måtte nu inte august se detta som en vana, kalas i multum!

lördagens kalas innehöll mycket lek, kladdkaka(som pappa pelle bakat och august för en gång skull åt av.), fiskdamm, lite trolleri, sång och prat. det är så roligt att se hur alla barn bara tar lägenheten i besittning. likt en belägring av en borg bara leker de överallt och det är så härligt. vuxna kan ju oftast treva sig fram, men inte barn inte. underbart!

som mest bara sover. idag ivarjefall. stackarn har haft feber i fem dagar och idag var vi på vårdcentralen där läkaren konstaterade att han har en inflammation i hela huvudet. hur låter det egentligen? öron-och ögoninflammation plus att han är helt igentäppt i näsan. kanske inte så konstigt att man är lite trött. ändå när vi är klara hos läkaren säger den lille gossen: tack så mycke

då smälte mamman. överhuvudtaget är det inte så lätt att sätta gränser när barnet är sjukt. när han väl skojar till det och är busig har jag inte mage att säga att så får man inte göra...vilket kanske ger konsekvenser senare när han blir frisk. ivarjefall så duschade jag innan vi skulle träffa läkaren, ja jag har fortfarande en sån där mentalitet när man ska träffa läkarpersoner-jag vill gärna se hel och ren ut-lukta gott med andra ord) när jag duschade satt august på en pall och tittade i en bok ibland och ibland på mamman. så efter ett tag märker jag att han sitter och drar ut allt toapapper på golvet, -nä august så får du inte göra, inte så. säger jag i duschen(WHAT TO DO?!) det går en stund sedan hör jag: Agu borta.

jag tittar ut och vad har han gjort, begravt hela sig under toapapper och leker kurragömma. då började jag att skratta. han med. det var den gränssättningen.

på sin 2-årsdag var han alltså mycket sjuk men vi hoppas det blev bra ändå. vi lekte så gott vi alla kunde och han åt lite. men allra allra bäst kanske var tröjan han fick med en bild på en gräsklippare som en kollega tryckt åt honom. vilken lycka! KLIPPA GRÄS!

ännu kortare och trivs mycket bra i det. jag har också upptäckt en sak i och med min nya frisyr. om någon jag träffar inte riktigt tycker att det är snyggt eller att det passar mig får jag antingen inte höra något från människan. vilket är ganska lustigt eftersom det är ganska tycligt att mycket hår har kapats av. men tystnad medan blickarna sådär i smyg drar sig upp mot håret. eller så får jag höra, det var kort. som att jag inte visste att det är kort mitt hår nu. som att jag skulle kunna säga, va nä va säger du?! kort?!! jag som ville ha långt hår.

intressant det här med hur vi tittar på varandra.

målar just nu om en stol hemma och försöker att läsa ut boken som ska diskuteras på måndag. kan ju inte skriva så mycket mer om det här eftersom det ska vara lite hemligt, alltså tankarna om boken. men en sak kan jag säga, den tar tid.

vilken tur att jag har en lång tågfärd framför mig på lördag, då ska det vändas blad i x2000 fart!