gav inte direkt någon ro. utan snarare en massa huvudbry över vår stil. hemma. vad har vi för stil, vad är det vi vill tala om med vår lägenhet? jag kan inte svara på det, just nu handlar väldigt mycket i vår möblering om ett litet barn som springer runt och klättrar, kladdar och ja känner väldigt mycket på allt. kan man säga. men om jag ska tänka innan vi fick barn, så har vi nog haft lite svårt att komma överrens alltid. vi hade ju varsitt boende från början och så ska det flyttas ihop, någons favoritsak kanske är den andras apsak. så hur ska man göra? alla måste ju trivas. funktion med estetik och mycket böcker. så vill jag ha det. och så får det gärna vara varmt och mysigt.

tillbaka till lantliv. alla i den tidningen vet hur de vill ha det alltid. och så gör dom det så. i ett hem till exempel ville de som bodde där bara ha blått och vitt i varje rum. blått och vitt. varför de färgerna, undrar jag. blir man inte trött till slut på finskaflaggantrenden i hemmet? någon annan skulle bara ha gamla grejer, inget annat funkade. och så är det ju sådär skitsnyggt också, så att jag undrar om heltidsjobbet är hemmet. sen stör jag mig så mycket på de som har designade möbler överallt. allt ska vara så dyrt. för det är ju det. kanske inte alltid så snyggt. men fy vad man ser att det har kostat. det kan man inte med några av våra grejer. och inte har vi någon genomgående färg heller. jag tror inte äns att vi har en röd tråd genom hemmet överhuvudtaget.

ja så ni kanske förstår att ni på nästa rast inte ska läsa lantliv, om det inte är så att ni själva kanske är med i tidningen. då förstår jag.

med ordet detta. så är det bara. vad hade denna stass varit utan halsbandet, jag undrar det ja.

på svenskkursen. äntligen fick vi en möjlighet att ventilera skitkursen som jag läser och lärarna kunde inte ta till sig av kritiken. istället fick vi hitta en annan syndabock och det blev den klassiska tiden. för lite tid gör att vi INTE LÄRT OSS ETT SKIT. men som min gode klasskamrat försökte få fram att på den korta tiden vi haft så har ni ju inte lagt ner tid på att lära oss något eller äns pratat om litteraturen, vi har ju istället pratat kulturkrockar när man åker på semester?!! jag skäms för att skriva det, men så är det faktiskt. det slutade med att läraren slog ifrån sig det hela och skyllde på att hon(min klasskamrat) minsann inte kunde veta vad vi pratat om eftersom hon(min klasskamrat) varit borta så mycket. RAMASKRI. vi blev förbannade. och nu känns det väl sådär att fortsätta kan jag väl ärligt säga. sedan tror jag att jag tog ut min ilska mot en tjej i min basgrupp som tyckte att nästa projekt gärna kunda handla om känslor. "barn kommer igång lätt av känslor". och då röt jag: Ja men ALLT handlar väl om känslor.

hon som mest ville komma med en idé. och jag som bara mosade den. totalt.

men jag står nog för det ändå. jag hade inte behövt ryta. men bygga ett litterturprojekt kring känslor känns så GAAAAAAA. tråkigt. det kan man ju väva in i allt. det går liksom inte att ta bort.

men det har varit väldigt bra fem dagar i norrköping. visste solen var lite för het för min smak men att träffa familjen är egentligen aldrig fel. august har varit som en prins och snackat om alla som han träffat. eik(farbror erik), fafar(farfar), mofa (morfar), momo (mormor), nenne(morbror kenneth), ina (carina), ane (kusin agnes), ea (kusin linnea) och sådär håller han på och rabblar. men varje morgon har det varit samma person han frågar efter mofa mofa mofa.

det började med en löklek. august hittade lök och sedan gav han den till mofa, och så var det en hink och lock inblandat. och de skrattade både på hejdlöst. en enkel löklek kan lösa mycket. tänk på det.

vin igår med en vän har satt sina spår i min kropp idag. så är det ju alltid i och för sig. men varför glömmer man hur det är dagen efter när man har barn som vaknar 06.30? men vi hade jättekul och det är ju också värt det. cyklade hem vid 01 i natt på pappas stora militärcykel, kände mig lite som en tonåring igen genom natten på norrköpings gator. morgonen började ivarjefall med frukost och sedan ut till bowlinghallen för att heja på morfar, som är favoriten här, mofa mofa heja heja ropade vi när pappa sköt strike efter strike. lite mallig var jag faktiskt.

sedan hem till den där efterlängtade vilan, underbart. både jag och agu vilade i 3 timmar. sedan går det bra igen. ut i sommarvärmen, 25 grader?!!!

och nu kommer kanske det bästa...jag ska köpa pizza. det händer inte ofta men åh så gott det ska bli. kanske till och med ska festa till med extra ost.

pappa pelle kommer upp idag. längtar. august pratade med honom på telefon förut.

-HEJ HEJ pappa.pappa och sen pussade han på telefonen.

och då brast det för föräldrarna. gullunge!

nu är det natt för den lille.

natti.

i norrköping och jag vet inte vart jag ska ta vägen, både august och jag är påverkade av denna värme. visst det är fantastiskt men det kommer som ett slag bakifrån, jag är inte förbered. inte august heller. keps på, sommarkläder, och sollotion men det funkar inte. så vi får gå in i ibland, ta ett svalkande bad och läsa böcker. sommaren är här i norrköping med andra ord.

med att jag när jag står på tåget och det är 5 minuter kvar till avgång kommer på att bagaget inte är med. panik, vad ska jag göra? vart är det, var var jag senast..tänka tänka tänka. pocketshop. rusar som en idiot tillbaka till pocketshop och där står den sedan tillbaka, 3 minuter till avgång, jag var nog mycket blev i ansiktet efter den marschen plus paniken som sköljde över mig. sen gick resan fortsättningvis bra och nu har vi landat i norrköping. mofa säger august hela tiden. så nu är de ute och leker i sandlådan. han fick en ny taktor idag, så den är också med i sandlådan. taktotuttut som august säger.

nu ska jag njuta av det härliga vädret och senare gå på konsert, min systerdotter sjunger. stolt ska jag sitta där och säkert fälla en par tre tårar.

de ringde från det nya jobbet och bjöd in till en grillfest, nu gäller det bara att sköta sin kort rätt. man vill ju liksom inte börja fel redan innan det drar igång på riktigt. jag vill inte göra såhär: " ah har ni hört den om bellman...osv" utan mer " jag ser fram emot att börja här...osv..."

vi får hoppas att det blir det senare.

och jag är ganska så säker på vem otav er alla fina vänner som tyckte att 1 maj tåg ger en känsla av sentimentalitet. till den som röstade så vill jag bara säga, att det var mitt val också. jag grät en skvätt den dagen när tåget gick genom staden. så fint.