den här bilden på en plansch. har en vän som letat efter den länge nu. tips mottages med glädje!

finns det en helt fantastisk lekplats. jag har själv, för ett par år sedan, testat den. ruschkanorna där är inte att leka med säger jag bara. första gången jag var där klättrade jag upp och skulle vara tuff och åka framlänges, liggandes. fick panik på mitten, försökte stanna och vända mig. och kom då på att jag inte är mellan 6-10 år längre utan 28 eller nåt.minns inte riktigt hur gammal jag var,men för gammal uppenbarligen för att exprimentera i det röret till ruschkana. så nu tittar jag mest på. men i lördags var vi där med kidsen klara och august. vilka söta ungar. födda på samma dag och är nu så medvetna om varandra. age o kara. som de säger om varandra. springer efter varann och leker. gosungar. mamma karin och mamma kristine njuter med kaffet i handen. mamma kristine funderar på om de inte kan föda barn på samma dag nästa gång också. ha det vore nåt.

ringde pelle och sa. han är bortrest över helgen. och så är det mors dag idag. ja det är inte så mycket att hänga upp sig på med tanke på att jag betett mig som en idiot den enda gång det hunnit vara fars dag sen august kom. då fick han slipsar av mig. jag skrattade och tyckte jag var jätterolig, han gillar ju inte slipsar..och så äh ni hör ju själva, inte äns jag själv kan se det komiska i det längre. och orkar inte gå in på historien mer. men gulliga pappa pelle ringde och sa grattis och titta i mi byrå i vänster låda, där ligger det något. spännande. där låg ett paket till mig. det tycker jag var fint och jag lovar att aldrig mer köpa en slips och att nästa fars dag ska bli en bra dag.

och nu har jag och august varit och morsdagfikat. så gott det går förstås. en brie chiabatta med latte till mamman och potatis med köttbullar med banan till efterrätt till gossen. och så spring i parken på det.

ska nu plugga och kanske stänga av den danska radiokanal jag fått in på radion. fattar ingenting. varför lyssnar jag på det?! och nu kommer mamma perellis låt. 18 plats. märkligt när man vet vad som tävlade mot henne..och jag menar vad.

ska maria och jag springa om ett år. nu är det skrivet. nu måste vi springa 2,1 mil. maria är väldigt peppad. mötte upp mig i dag med en entusiasm få kan ha inför springning.

"jo jag tänkte vi kunde göra lite ryggövningar också"

"jaha.ja."

" åh det här känns jättebra. nu kör vi."

"hm.mm"

kanske något överdrivet. men hon är verkligen peppad. så nu jävlar förstår ni. götebordgsvarvet nästa. men först ska vi bli rika. idag har vi lagt ut en massa annonser på tradera. först rikedom sedan hälsa.

ska man fira det eller inte? min sambo pelle säger, klart du ska! och ja det tycker ju jag också egentligen. det är bara det att högskolan i sig anordnar inget och du får ditt examensbevis efter att du själv beställt det genom ett telefonsamtal eller dylikt. ni hör själva, inte som den gamla goda tiden när man automatiskt hamnade i kyrkan, skakade i hand med läraren,gav en blomma, kramades och önskade glad sommar eller varför inte som när man slutade gymnasiet grät en skvätt och önskade lycka till i framtiden. så det är en konstig känsla jag har i kroppen in för det. nu om någonsin ska man ju önska lycka till i framtiden. det är nu på något sätt som det gäller, nu ska lånen betalas tillbaka. och man ska känna att det blev rätt. eller jag ska känna så. det är viktiga saker för mig.

nu blir det ivarjefall en bjudning. det här med att bli klar med sin utbildning ska firas. om två veckor är jag pedagog. jag har ju faktiskt ett anställningspapper hemma som säger det också. så varför inte, en liten tillställning för att fira att jag klarat av dessa svettiga, roliga, tråkiga, jobbiga, ledsamma, retfulla och lärorika år. nu blir det av.

och nästa steg blir att kolla på hemnet. jag har under helgen blivit så sugen på att bo i hus. med en trädgård. våra vänner anna och christian köpte för ett par år sedan en fantastisk skånelänga utanför eslöv och trädgården går inte av för hackor. igår var vi där för den årliga kattfesten. denna gång började den med att vi grävde upp deras gräsmatta. de ska så eget och har stora planer som vi fick hjälpa till med att förverkliga. (stora ord)

men det var så skönt och avkopplande att bara gräva, ta i med hela kroppen, gräva i jord, bli skitig och august tycker att det är så kul. han går runt där med sin lilla spade, gräver lite och ska såklart också åka skottkärra. mammahjärtat känner ju då bara att nu måste vi ju ha ett hus. under tiden börjar vi så smått med att göra uteplatsen mysigare och mysigare med hjälp av anna och christian, som förser oss med olika plantor som vi är livrädda att ha ihjäl på en gång.

nu ska jag bara smygtitta lite på hemnet. drömma lite. sen vem vet kanske det är jag som prenumerar på lantliv. "jo jag vill bara ha grönt i mitt hem, i olika nyanser gärna."