gör att jag längtar till fler dagar som ser ut som denna. tänk va härligt att bara ligga på en filt och mysa, äta, dricka, leka och snacka. som tur är så är ju sommaren här och kommer att bjuda på fler av dessa dagar om nu inte solen ska äta upp oss alla först, är jag den enda som tycker att det börjar bli lite läskigt nu med värmen?

men njut av dessa medan du funderar på klimatfrågan.

och när du sett dessa så kanske oron för klimatet lagt sig lite...det gör det ivarjefall för mig. en stund.

i natt och såg att vår vagn var borta. jag blev så arg i hela mig så jag slet av mig klackisarna och rusade upp barfota, jag vet egentligen inte varför jag rusade, kanske skulle jag väcka pelle och berätta det hela..men vad skulle han göra då? klockan var över två på natten och var den stulen så var den stulen. jo som går att läsas mellan raderna var jag alltså lite onykter. och idag har jag ångest, får alltid det nuförtiden.ja inget konstigt hände igår eller så, vi pratade drack vin hade det finfint, men ändå. det är väl åldern eller nåt.ok var var vagnen nudå? jo den stod i vårt sovrum och i den låg den lille august...ja det hade varit en helvestnatt och kväll där august skrek och skrek som han gjorde när han var 3 veckor, så det var mycket länge sen alltså. men pelle tog kampen och jag försökte sova ruset av mig för att sen nu på morgonen kunna vara med august som är inne i en lite halvjobbig period i livet. åttamånadersångest kan det vara...den lille gossen har ångest, ja han vill väl va som mamma helt enkelt.

som nu gäller det att verkligen sova när han sover. och försöka hålla lugnet och vara precis som vanligt om kvällarna. ett två tre nu kör vi!

ikväll igen! mammorna samlas för en drink eller öl på debaser, och vet ni...dags för röda klackisar att göra entré!

är inget som man ska varna för precis när barnet är fött, har jag kommit fram till, nä tröttheten kommer efter ett tag. den kommer nu. ja så är det för mig ivarjefall. när august föddes sa många åt oss att ladda med mat, flera lådor i frysen skulle vara bra för i början har man ingen lust eller ork till att fixa med det, och sedan skulle det oxå vara bra att sova när barnet sov, så att man var fit for fight när det gällde. ja och vi gjorde ju allt det där, vi hade mängder med mat i frysen, och vänner kom över med mat så det fanns så att det räckte och blev över. plus att vi hade supergott fikabröd hemma jämt eftersom vänner tittade in för en glutt på fingossen! vi sov mycket, när august sov vilade jag alltid på något sätt...läste eller duschade, ja hade det gött. och så kom nu. ja den tiden jag är i nu. herregud säger jag, välkommen tröttheten men du kan gå hem nu, säger jag bara. och mat det sak vi inte tala om, jag tror jag äter en kost bestående av fisk i olika former med ris och kokta grönsaker och keso, jovisst det är gott, men varje dag?!! innan var vi så duktiga på det där, vi hade veckomatsedel, ja kanske nördigt, men det funkade för oss. men nu bli det fisk för hela slanten för vi är så trötta och orkar inte äns med att komma på sju olika rätter som kan vara någe sånär enkla att göra. august är en pigg och glad kille som inte sover lika mycket längre, visst han sover hela nätterna och det börjat vi bli bortskämda med nu, går och lägger oss allt senare...och så blir jag trött. enkelt ekvation. jag vet. men det är alltså nu jag skulle vilja ha de där råden det är nu det gäller, nu skulle vi ha hela frysen full med mat, nu skulle vänner komma med färdiglagat, och nu skulle jag alltid vila när august vilar. men vad gör jag? städar, packar(inför flytt), fixar med tvätt..ja det är allt annat än vila...och på det har jag börjat läsa igen, skönlitterärt, och det är jättekul, men varför läser jag inte på dagarna när han vilar sina små stunder, närå jag lägger mig i sängen vid 23 och läser till 23.30 ungefär och sen kanske august blir orolig någon gång, eller som i natt, nästäppa. vilket slutade med att han fick sova mellan oss eftersom andningen var lite jobbig, så då sov jag inte mycket...och när jag vaknar på morgonen och får det där goa mysiga leendet, så blir jag inte längre sådär varm och glad som jag brukade bli, utan idag var jag sådär halvröd i ögonen och bara bara mycket trött. ja och då kommer det dåliga samvetet, fan va dum jag är, stackarn han är ju jätteförkyld och jag vill bara sova. men sen lugnar jag mig och förstår att det är ok. och nu väntar jag bara på att levaxinet ska kicka in och göra mig sådär superpigg och smärt, som jag hört att det kan göra. för just nu går det bara åt det andra hållet.

från min mobil. det gick helt enkelt inte att ringa dit från vår hemtelefon men med mobilen kom jag fram på direkten. Kanske är det någon komplott där telia samarbetar med telenor på något sätt..ja det är kanske någon på telenor som behöver stålar och då..ja ni förstår.

men de hade inga svar att ge mig. vi skickar svar via mail, sa de. ok. jag har fått svar nu. de har inte börjat handlägga de ärenden ännu det är därför jag står som obehörig. tycker ändå att det verkar vara något vajsing med organisationen på något sätt. kanske ska börja jobba där. jag svarade dem:

kan jag vara lugn nu?

bli en klagokärring? vet inte, döm själva.

såg häromdagen en pojke komma åkandes på sina skor??!! jo han alltså gled fram över gatan, som att han var någon ur star wars med en glidare under fötterna som var osynlig. men så lätt lurar man inte mig. följde honom noga med blicken och då såg jag det, små små hjul bak på hälen gör att man kan både glida och gå med skorna. och då kom jag på att jag sett dem förut på annons någonstans. men, och här kommer det, VARNING: man kan inte gå med skorna. han rullade och rullade sedan började han gå på tårna, tippade runt över vägen sedan rullade lite till och tippade lite till med knäna i en mycket tråkig vinkel. nä jag säger då det. dåligt köp.

är min yngsta systerdotter. hon fyllde i dagarna 8 år och hon vet verkligen hur man kan prata. hon har något att säga varje gång så det gäller att lyssna. som sagt min syster med familj var ju hos oss i helgen och denna lilla dam lämnar verkligen spår, man kan ju inte INTE lyssna på någon som är i den åldern, jag är så ivarjefall, jag vill inte svika dom. men ibland blir det ju lite jobbigt..vi tänkte som såhär att vi firar henne innan de far hem eftersom vi inte kunnat vara med på någon av hennes födelsedagar hitills så ville jag inte missa den möjligheten. men hur lätt är det att handla till någon som går efter en i affären och pratar och frågar om mycket. gick som en tjuv på rövarstråk inne på hm för att kunna handla till henne, valde det största paketet för kul skull men tänkte inte på att hon kanske fattar, gjorde hon det? nä hon var fullt upptagen med att undra över vad mamma kathrine kanske köpt eller hade i påsen. ja denna söta dam blev jätteglad på söndagsmorgon när jag väckte henne med en egenkomponerad liten visa...inte så bra men jag försökte. sedan blev hon kapten krok på tåget hem. jo, min kära syster sa att på tåget kommer hon slå ihop supertrött efter helgen, och alla skulle ju behöva vila lite på tåget. jorå det skulle ordna sig. klappat och klart kommer de på tåget och då börjar monologen, tretimmars av och med ELLEN! vilken syn...och då ska tilläggas att deras äldsta dotter hade magsjukan samtidigt. härligt. och därav kapten krok. ellen sitter lugnt på sätet och nu kanske de kan få vila ett tag, men så helt plötsligt vänder hon sig mot mamma och pappa, hon har stoppat in hela armen i tröjan och ut ur ärmen kommer ett paraply:

-mamma, titta, jag är kapten krok! (jätteglad och nöjd.)