för mig ivarjefall. underbart. jag åt spaghetti med champinjoner till middag, åhhhhhhh så gott. tänk så enkel jag har blivit nu. så kom an alla vänner bjud på middag, jag blir glad över en potatis eller två. jag tror också august är på bättringsväg, han var med mig ut en sväng idag och verkade väldigt glad över att se att det inte bara var mamma och pappa kvar på jorden utan att det fanns fler. börjar kanske bli lite trött på oss. ikväll har han även dansat och klappat händerna för oss och ätit två clementiner. nu är det pappa pelles tur att bli frisk. åt just fem vitpepparkorn med kommentaren:

"tänk om det blir spruttibangbang nu då?"

nä.tuffare än så måste man vara mot denna åkomma. väck med den bara.

återkommer snart med lite nya mattekunskaper. den här gången ska det nog handla om primtal. så förbered er.eller så ska jag berätta lite om baser. hursomhelst.prepare

kan man ju göra ibland sådär kanske en stund när saker händer som man är nervös för eller kanske laddar extra mycket inför. men att må illa i fem dagar utan att något händer är ta mig fan det segaste jag varit med om. vår familj äter en kost just nu som består av rostat bröd med blåbärssoppa, detta till frukost, lunch och middag. sonen får utöver detta välling om eller när han inte äter annat. vatten går också ner. men jag citerar min fina man;

" fyfaan vad jag längtar efter en god kopp kaffe"

jo det gör jag också. gick och la mig stamtidigt som august igår, klockan sju. och vaknade samtidigt som honom imorse, 07.30 mår lite bättre men emellanåt kommer illamåendet. har börjat ta tre vitpepparkorn nu för att se om det hjälper, tyckte det hjälpte igår. har hjälpt hitintills. sitter på skolan nämligen och pluggar. blir så stressad över att vara sjuk och kanske missa massor i skolan att jag åker hit ändå. förlåt klasskamraterna. nu är det bara att hoppas att detta går över till fredag för jag vill verkligen träffa min familj nu. jag behöver min familj nu. hör du det må-illa-sjukan. hands off!

och pelle mår bättre. august hade feber inatt. ja så vi får väl se hur lång denna process ska bli. vi ska till släkten i norrköping på fredag och måtte vi bara vara friska tills dess.

idag missar jag även positionssystemet och dess historia. det känns inte alls bra. förhoppningsvis kan jag ta igen det på något sätt.och då menar jag faktiskt allvar.

 en klasskamrat ringde, vi är i samma basgrupp i skolan. vi känner inte varandra mer än vad man kan efter en vecka tillsammans i skolan. men hon ringde och sa att hon kunde låna böcker till mig som hon reserverat, hon behöver dem inte längre. sånt gör att jag vill bli frisk på en gång och bara tacka henne massvis. vilken dam va!

nu ska jag ägna mig åt friskhet.

präglad av mest en liten kille som inte längre är sjuk. leker gärna igen med allt möjligt, visst svag efter helgens sjukdom men han förvånar ständigt med sina små ord och påhitt. men det blir ingen förskola för august imorrn. nu är det pappa pelle som har tagit över vinterkräksjukans stafettpinne, jag hoppas pinnen tappas innen den hinner komma till mig annars får jag helt enkelt strunta i att ta emot den. pelle mår illa och har ingen matlust men än så länge har inget mer hänt. med mig vet jag inte riktigt. har mycket energi. hittade mina drömskor idag. och jag blev så lycklig att jag sjöng på vägen hem på min cykel. ibland är rean så bra och ibland är det så kul att handla. det är inget speciellt med skorna, det är bara just de som jag tänkt på. svarta clarks. jag tackar.

bästa som finns när det kommer till vinterkräksjuka. august är på bättringsväg. har fått behålla de goda blåbären och det rostade brödet och på kvällskvisten har han struttat runt här och bjudit på både det ena och det andra. kastat lite med bollar och läst saga. tidigare idag sov han länge sedan sosade vi till konståkningen på tvn, vilken söt kille, han sitter och tittar med uppspärrade ögon och börjar digga lite och så vänder han sig om till mig och firar av ett sånt leende. då kände jag att nu är det bättre med gossen ingridz. ett annat tecken är att han inte vill ha mer blåbärssoppa. nu är inte det gott längre.

kanske är det också så att han känner att min gode vän Mia(min favoritfotograf i länken här nedan, klicka gärna för att se hennes bilder) fyller år i dag och kände då kanske att det var dags att bli frisk. och ta nya friska tag som hon skulle kunna säga.

kom och knackade på dörren igår 23.30 stackars august. han vaknade och magen kurrade väldigt och eftersom han ätit så dåligt under dagen gjorde pappa pelle lite välling och gav honom, vi stod där och vakade när han drack och så lyfte han flaskan och sa; gott.

och sen small det till, spydde upp allt. stackarn. tvätta och byta allt i sängen, somnade in lite mellan oss men vände och vred sig så mycket att vi la honom i hans säng igen och där sov han till 9.30 imorse. ja så kan det vara att börja förskolan. lille lille killen. nu sover han igen efter att ha fått i sig lite blåbärssoppa. gott var det också.

min fina syster ringde. hon är sjuksköterska och har tre barn=mycket erfarenhet och alltid en stor hjälp för oss. lugn som en filbunke gav hon goda råd. nu pluggar hon järnet inför en tenta(hon läser vidare till specialistsjuksköterska, tror jag det kallas). och nu ska jag vara lugn som filbunke mot henne. så är det ibland man behöver lite fil omkring sig för att förstå att man kan själv.

har präglat den lille gossen august dag i dag.det var jag som följde med och vinkade hejdå idag på förskolan och såklart kändes det ju inte alls bra att det kom tårar när jag skulle gå. men jag stålsatte mig och försökte se glad ut,

-hejdå, :-)

jag gick och köpte blöjor sedan hem och vika tvätt, lägga in tvätt, bädda rent och emellanåt sippa lite kaffe och hela tiden tänka på august. tillbaka så var det lugnare men inte helt ok. han åt inte av frukten. och han åt inte heller så bra imorse ska tilläggas, eller han åt nästan inte alls. nu såhär i efterhand kanske han inte skulle gått till förskolan idag men ibland blir man mer vis efteråt. och så var det idag. august kom hem, mycket trött, åt inte. vi försökte med allt. men nej. någon bit smörgås. men han dricker vatten. han har ätit av middagen, korv och potatismos gick ner. pojken har väldigt ont i halsen föstår vi föräldrar nu. vilket i sammanhanget är skönt att veta, jag har tänkte många gånger idag att han inte äter för att han inte mår bra, psykiskt alltså. ni vet oro inför allt nytt som händer. för när august ingridz inte vill äta sin älskade banan då blir föräldrarna oroliga. somnade tidigt och har vaknat ett par gånger med hosta och tårar för det gör så ont i halsen. det är också jobbigt. hur underlättar man det? vi klappar, vyssjar, vatten och hoppas att det snart ska gå över.

det negativa med förskolan har nu börjat; sjukdomarna.

men nu är helgen här med det bästa; mys i sängen.

har august fattat var man slänger. vi visade honom igår, och idag på morgonen frågade jag honom om han kunde gå och slänga blöjan i papperskorgen i köket. då går han med blöjan i handen ut från sitt rum, genom hallen och in i köket och bort till diskbänken och öppnar skåpsluckorna där och kastar blöjan och stänger dörren. mamma kristine applåderar. august överlycklig. och ikväll sa han till mig att han hade bajsat. först fattade jag inte. ja jag vet skämmes. men som tur är gav han sig inte,

-bajs bajs

och då tittade jag ordentligt. och jo visst. bajs.

ännu en blöja för den lille killen att slänga. mamman applåderar och han är mycket nöjd. nu laddas det för morgondagen då jag ska följa med till förskolan.