och är numer en väldigt tydlig kille som vet vad han vill. och såklart vad han inte vill. pappa pelle hörde august leka med katten loranga, det var visst något fuffens på gång, vad kunde inte riktigt listas ut, men något var det. det prasslades, tappades saker, lådor öppnades, och pengar räknades "fyra, fem..." ja ni vet misstänksamma ljud. pappa pelle går dit för att se efter. då ser august till att avsluta det hela och loranga går åt sitt håll. august säger i förbifarten, "här är jag loranga". de är nu bästa kompisar som gör bus ihop. detta känns sådär. en katt och ett barn som upptäcker lägenhetens alla vrår tillsammans. kanske kan vi också vara med i gänget?

skrivit på ett år snart sa jag till en kollega idag. konstigt när jag tänker efter. nu finns det ju mer än nånsin känns det som att skriva om och berätta. kan det vara att jag inte hinner som gör att jag inte skriver? knepig fråga det där.

hur som helst bär det av på resa om några dagar. vi har kommit så långt att vi har växlat pengar, fixat med solkräm, gjort packlista och lagt upp byxor. min mamma är redan nere på den där sista biten när man tycker att en påse tacochips kan få följa med i resväskan till turkiet. tacochips?!

min mamma, en stolt och mycket envis sådan, är dock övertygad om att vi kommer ligga på våra bara knän och be om ett chips när vi väl har landat. ja, kanske är det så att det är just det vi är sugna på klockan 22 efter 5 timmar på ett plan.

mammor brukar ju ha rätt.