gav inte direkt någon ro. utan snarare en massa huvudbry över vår stil. hemma. vad har vi för stil, vad är det vi vill tala om med vår lägenhet? jag kan inte svara på det, just nu handlar väldigt mycket i vår möblering om ett litet barn som springer runt och klättrar, kladdar och ja känner väldigt mycket på allt. kan man säga. men om jag ska tänka innan vi fick barn, så har vi nog haft lite svårt att komma överrens alltid. vi hade ju varsitt boende från början och så ska det flyttas ihop, någons favoritsak kanske är den andras apsak. så hur ska man göra? alla måste ju trivas. funktion med estetik och mycket böcker. så vill jag ha det. och så får det gärna vara varmt och mysigt.

tillbaka till lantliv. alla i den tidningen vet hur de vill ha det alltid. och så gör dom det så. i ett hem till exempel ville de som bodde där bara ha blått och vitt i varje rum. blått och vitt. varför de färgerna, undrar jag. blir man inte trött till slut på finskaflaggantrenden i hemmet? någon annan skulle bara ha gamla grejer, inget annat funkade. och så är det ju sådär skitsnyggt också, så att jag undrar om heltidsjobbet är hemmet. sen stör jag mig så mycket på de som har designade möbler överallt. allt ska vara så dyrt. för det är ju det. kanske inte alltid så snyggt. men fy vad man ser att det har kostat. det kan man inte med några av våra grejer. och inte har vi någon genomgående färg heller. jag tror inte äns att vi har en röd tråd genom hemmet överhuvudtaget.

ja så ni kanske förstår att ni på nästa rast inte ska läsa lantliv, om det inte är så att ni själva kanske är med i tidningen. då förstår jag.