och jag är ganska så säker på vem otav er alla fina vänner som tyckte att 1 maj tåg ger en känsla av sentimentalitet. till den som röstade så vill jag bara säga, att det var mitt val också. jag grät en skvätt den dagen när tåget gick genom staden. så fint.

som jag i inlägget nedan använder. många gånger. min sambo pelle sa. "du har använt detta väldigt mycket". jo men tänk om jag gillar detta då. har du tänkt på det eller??!!nu tar vi en omröstning om detta så har vi det avklarat också.

och jag menar verkligen ingen vill umgås med mig efter detta jag nu ska berätta så känner jag att jag måste lätta mitt hjärta lite. kanske mest för att berätta om bisarra jobb som människor faktiskt har. vilken saltad inledning kommer ni kanske tänka snart. men ivarjefall. jag jobbar extra på ett ställe, med ungdomar som behöver stöd på många sätt i sin vardag, det är kul och intressant men nu är det också en risk. på plats finns nämligen ett virus som kan smitta via saliv, kläder om man har otur. ja ni fattar kanske. så man måste mer eller mindre använda desinfinktionsmedel hela tiden. tvätta händerna "sprita" händerna, barnens händer, barnens leksaker, där de sitter, när man kommer hem tvätta kläder i 60 grader. och jag tycker liksom att det är en väldigt märklig situation att arbeta i. kan man koppla av och göra ett bra jobb, nja. för jag tänker på detta virus HELA tiden. varför ska människor behöva arbeta i ett sånt klimat? om man nu måste, ja det fattar jag väl man kan ju inte bara lämna dessa kids. men höj lönen för alla som arbetar med detta dag ut och dag in. för vad ska man göra om man får detta, jaha ok. nu får vi se vad som händer. tror ni man skulle bli anställd på ett ställe om man sa att "jo sen var det ju det här med..." hm...som chef skulle man kanske, tyvärr, fundera lite.

jag tycker de jag jobbar med är hjältar som gör detta varje dag utan en enda tanke på sig själva överhuvudtaget. medan jag kommer in någon dag nu och då och bara UHHHH så jobbigt.

men jag kan inte rå för att jag tycker att chefer på ett sånt ställe inte ska ta det för självklart, man måste gå till botten med problemet och inte bara räkna kallt med att alla ställer upp. hur och varför ska jag be mina medarbetare ställa upp på detta hoppas jag att cheferna frågar sig själva.