blir min viktuppgång och vän denna vecka. om min vän maria hade vetat vad det kunde leda till att lämna kvar nästan en hela kaka frozen cheesecake här hemma i mitt kylskåp så hade hon nog kastat den. eller tagit hem den själv. jag känner mig som miranda i sex and the city när hon får chokladkakemani och liksom letar rester i sopporna. nu har det inte gått så långt, men jag har snart satt i mig kakan själv. den är så god. sådär perfekt syrlig och kall i munnen, smälter lite men också lite hård.

katterna tycker också om den.

får mig att minnas första gången jag åt cheesecake, det var i usa, florida och jag var 11 år. allt var så coolt, och jag var så blek. min syrra som bodde där då var kanske den coolaste och snyggaste i hela världen för mig. och att gå på mc donalds där var som himlen. och där åt jag något som kallades för key lime pay, påminner om cheesecake. tänk att man kan vara 11 år och tycka att kaka är häftigt. herregud det säger en del om mig.

var en lek som jag och august lekte för ett tag sen. jag kan inte riktigt förklara varför, men kul hade vi. pappa pelle kan ibland säga att visa saker kanske vi inte behöver lära honom och jag funderar på om brödkorg på huvudet tillhör den kategorin.

med goda vänner förgyllde lördagen. äntligen kan man börja hänga på uteplatsen. nya dynor var inköpta, parasollet uppe, drycker framme och maten varm och barnen lekte överallt. härligt. men att sitta ner för att snacka skit och bara mysa i vädret är långtifrån det man numer gör när vi träffas tillsammans. det är ständigt nya trådar i diskussioner för den man började på tappade man under tiden som man leker med bilar med barnen, eller kastar boll eller vad det nu är man gör. sedan ska man äta. jo visst. mysigt men rörigt. ordnat kaos skulle man kunna säga.

på kvällen när kidsen somnat lyssnade vi på tracks(?!!) jovisst förstår ni. temat var, kan du din tracks? musiktävling alltså med all låtar som just nu ligger på tracks, vad heter artisten, låten och vilken placering har den just nu på tracks. kan säga att man kan vara lycklig om man känner igen fem låtar. Ne-yo, vem är det? vad man sedan ska kommentera när vi upptäcker att vi mer eller mindra kan pricka in varena svensktopp-låt på svensktoppenslista, ja det lämnar jag åt er. men det är dagens sanning. jag och fler med mig kan det där med svensktoppen.

och jag tycker det var riktigt smart gjort. även om det kostade mig ett par kronor. för som sagt så vill mobilen inte samarbeta med datorn och vägrar således överföra de bilder jag har i mobilen till datorn. men vad gör man då? man mms:ar till sin blogg, vips finns det en ny bild inlagd. och jag är lite mer nöjd samtidigt kanske det var mitt dyraste sms någonsin. men det var det värt. som jag har stört mig på detta. men i helgen tog jag mycket bilder när vi hade sommarfest här i lördags. och som vanligt är det damen som inte är med på en enda bild som har förevigat ögonblicket. varför är det ofta så?

missade förresten föreläsningen imorse. hur kan jag göra det? förstår inte jag att i denna kurs kan en lärare gå in och göra en schemaändring på söndag em. och skriva att imorgon måndag ses vi 9.15 för föreläsning. vi ses då.

arsle. säger jag. hur dum får man vara. inte jag såklart. men inte har jag en tanke på att under helgen, söndag eftermiddag gå in på nätet för att se ifall det kan vara så att en schemaändring har gjorts. ja så nu är jag hemma och bloggar. då fick jag ju tid till det.