säger min dator till mig om och om igen. snacka om att jag i detta läget är lite förbannad. har tagit så mycket bilder med min mobil som jag behöver lägga över på datorn och så vill de två inte samarbeta med varandra. det suger. framförallt när jag vill visa hur tjusig jag nu blivit i håret. men tydligen får ni hålla till godo med den 3 år gamla bilden som ligger här. suck. det roliga är väl kanske att det är mest jag som är frustrerad över situationen. ni vet man kan inte göra något, utan det känns som att datorn lever sitt egna lilla liv. varför blev man inte datatekniker eller nåt. snacka om att man skulle ha jobb. fast det har jag ju redan. ha. ja snart är det dags att börja kavla upp ärmarna på allvar. det ska bli så kul. jag längtar faktiskt. just nu är vad som helst bättre än denna skit svenska-kurs jag läser just nu. malmö högskola i all ära, men detta är icke bra. detta är så lågt. jag är så glad över att jag har vännen christian till hjälp i detta grammatikhelvete av nominalfraser.

på tal om vän. christian. det är august nya favvokompis. som han tjatar om honom hemma. till och med på nätterna. vaknade runt halvfyra häromnatten, satte sig upp, pigg i någon minut eller så och sa cistian, cistian. sedan la han sig ner och somnade. jo christian är poppis allt. kara, alias. Klara går också fint. idag har vi lekt tillsammans hela dagen, på morgonen, sedan hem för vila, tillbaka på eftermiddagen med nya lekar. dessa underbara små liv. så söta när de leker tillsammans. och nu har agu somnat som en stock och mamman sitter och väntar på bästa fredagsunderhållningen, "var fan är mitt band?" följt av Carina Berg flyttar in.

imorgon blir det middag med finfina vänner. vi kör amerikano som meny. det funkar alltid.