med matte på schemat var idag. det kändes lite sorgligt faktiskt. sa till vännen tove som jag läst med att det kändes som när man var liten och skulle få sommarlov och man stod där med de allra finaste kläderna, en blomma till fröken och så sjöng vi allihop. inte bra men vi försökte. skrek fram den blomstertid nu kommer. fröken sa några fina ord om att leka nu under sommaren bli av med spring i benen och komma till skolan med nya tag igen. brunbrända och tjocka av allt godis. det där sista sa dom ju aldrig såklart. men så kändes det idag när alla våra lärare hade samlats för att tacka för den här tiden och för att prata ris och ros med oss. jag blir så rörd då. det är nästan som att jag börjar gråta. för de har varit så fantastiskt jädra bra lärare. vilket järngäng skulle jag vilja säga. de har med varje liten bit i sin kropp försökt och få oss att förstå matte och våga tro på att vi förstår och det tycker jag är fantastiskt. en lärare sa idag våga nu strunta i matteböckerna med barnen, titta på deras miljö, lek med dom, få dom att förstå matten. det är ju inte bara siffror, det vet ju ni nu. och så nickar man sådär igenkännande. ja jag vet. jag gillar att vara en del av den där gruppen. och vore det inte för att jag måste läsa svenska nu de sista 10 veckorna skulle jag helt klart läsa matte igen. det är en så seger, den där enkla meningen. det du uffe. gamla matteläraren från högstadiet som alltid såg till att jag förstod att jag inte kunde. men jag kan.