kallas jag numer. det blev en riktig schlagerafton i lördags. melodifestival följ av spelet idol med juryn i tvn och sånger att sjunga med en mick inför vänner som kan det där med musik. jag blir alltid så nervös. jag vet inte vilken nivå jag ska lägga det på. ska man skoja och då med andra ord förlora spelet, för det är ju ett brädspel, mest poäng vinner. du samlar poäng genom sång och frågor att svara på. så jag som är så nervös kan inte skoja till det och försöker då sjunga som att jag kan sjunga. ja herregud säger jag. en vän sa det så bra: vad härligt att spela såna spel med vänner som gör en helt skräckslagen. och det ligger nåt i det. men såklart att det är spännande. och jag kan ju säga ifrån. men det finns väl någon slags längtan inom mig, att kanske blir man den där nästa idolen. och i lördags blev det jag. idol-anna step down. here comes idol-kristine. kan bara tänka på hur det skulle vara om vi spelade detta spel i min familj. det skulle faktiskt kunna bli en film, en komedi-tragedi för alla skulle anstränga sig så mycket och det skulle bli många tvister. vi ska nog inte spela det spelet i min familj.