kaffe är jag nöjd. för det finns väldigt få saker som går upp mot den där koppen när man sitter och pluggar dagarna i enda. satt idag och räknade och räknade och tove min goda klasskamrat visade mig knepet med baserna. och nu fattar jag det. eller jag fattar hur man ska räkna ut baser men ställer mig fortfarande lite frågande till varför vi ska kunna detta. inte äns på gymnasiet läser man baser. men jag kan ju skina lite bland mina vänner nu och det är väl inte alltid så dumt. det finns tyvärr inte så mycket mer att snacka om känns det som, på frågan om vad jag gör nuförtiden blir svaret ofta, matte och familjen. har blivit så fruktansvärt dålig på att ta mig hemifrån om kvällarna. ni vet gå på en bio eller nåt, ta en fika. träna skulle ju inte vara så dumt. jag vill verkligen bli bättre på det men det kanske får börja när dygnet får mer timmar. promenerade häromdagen med min gode vän bea med dotter irma och det var sådär skönt att jag skulle kunna ha gått och gått i flera timmar vilket vi i och för sig gjorde, promenerade och snackade skit, underbart. sedan storhandlade jag och august, packade vagnen full och så började det ju såklart att regna. men det är bara till att vara glad och göra det. efteråt känns det sådär fint. att jag klarade det. tänk vilka små hinder man kan göra upp för sig själv i vardagen, såna som man kan klara och känner lycka över när man fixat. det behövs inte något mount everest för att känna att man lever. just nu är jag lite avundsjuk på mina föräldrar som är påväg till thailand. fyfan va skönt. nu väntar jag med spänning på de utlovad smsen från asien. jo mamma har ju lärt sig det där nu. fick ett 7 minuter innan planet skulle lyfta. nu flyger vi snart stod det. gulliga mamma.