ännu kortare och trivs mycket bra i det. jag har också upptäckt en sak i och med min nya frisyr. om någon jag träffar inte riktigt tycker att det är snyggt eller att det passar mig får jag antingen inte höra något från människan. vilket är ganska lustigt eftersom det är ganska tycligt att mycket hår har kapats av. men tystnad medan blickarna sådär i smyg drar sig upp mot håret. eller så får jag höra, det var kort. som att jag inte visste att det är kort mitt hår nu. som att jag skulle kunna säga, va nä va säger du?! kort?!! jag som ville ha långt hår.

intressant det här med hur vi tittar på varandra.

målar just nu om en stol hemma och försöker att läsa ut boken som ska diskuteras på måndag. kan ju inte skriva så mycket mer om det här eftersom det ska vara lite hemligt, alltså tankarna om boken. men en sak kan jag säga, den tar tid.

vilken tur att jag har en lång tågfärd framför mig på lördag, då ska det vändas blad i x2000 fart!