ska man fira det eller inte? min sambo pelle säger, klart du ska! och ja det tycker ju jag också egentligen. det är bara det att högskolan i sig anordnar inget och du får ditt examensbevis efter att du själv beställt det genom ett telefonsamtal eller dylikt. ni hör själva, inte som den gamla goda tiden när man automatiskt hamnade i kyrkan, skakade i hand med läraren,gav en blomma, kramades och önskade glad sommar eller varför inte som när man slutade gymnasiet grät en skvätt och önskade lycka till i framtiden. så det är en konstig känsla jag har i kroppen in för det. nu om någonsin ska man ju önska lycka till i framtiden. det är nu på något sätt som det gäller, nu ska lånen betalas tillbaka. och man ska känna att det blev rätt. eller jag ska känna så. det är viktiga saker för mig.

nu blir det ivarjefall en bjudning. det här med att bli klar med sin utbildning ska firas. om två veckor är jag pedagog. jag har ju faktiskt ett anställningspapper hemma som säger det också. så varför inte, en liten tillställning för att fira att jag klarat av dessa svettiga, roliga, tråkiga, jobbiga, ledsamma, retfulla och lärorika år. nu blir det av.

och nästa steg blir att kolla på hemnet. jag har under helgen blivit så sugen på att bo i hus. med en trädgård. våra vänner anna och christian köpte för ett par år sedan en fantastisk skånelänga utanför eslöv och trädgården går inte av för hackor. igår var vi där för den årliga kattfesten. denna gång började den med att vi grävde upp deras gräsmatta. de ska så eget och har stora planer som vi fick hjälpa till med att förverkliga. (stora ord)

men det var så skönt och avkopplande att bara gräva, ta i med hela kroppen, gräva i jord, bli skitig och august tycker att det är så kul. han går runt där med sin lilla spade, gräver lite och ska såklart också åka skottkärra. mammahjärtat känner ju då bara att nu måste vi ju ha ett hus. under tiden börjar vi så smått med att göra uteplatsen mysigare och mysigare med hjälp av anna och christian, som förser oss med olika plantor som vi är livrädda att ha ihjäl på en gång.

nu ska jag bara smygtitta lite på hemnet. drömma lite. sen vem vet kanske det är jag som prenumerar på lantliv. "jo jag vill bara ha grönt i mitt hem, i olika nyanser gärna."

gav inte direkt någon ro. utan snarare en massa huvudbry över vår stil. hemma. vad har vi för stil, vad är det vi vill tala om med vår lägenhet? jag kan inte svara på det, just nu handlar väldigt mycket i vår möblering om ett litet barn som springer runt och klättrar, kladdar och ja känner väldigt mycket på allt. kan man säga. men om jag ska tänka innan vi fick barn, så har vi nog haft lite svårt att komma överrens alltid. vi hade ju varsitt boende från början och så ska det flyttas ihop, någons favoritsak kanske är den andras apsak. så hur ska man göra? alla måste ju trivas. funktion med estetik och mycket böcker. så vill jag ha det. och så får det gärna vara varmt och mysigt.

tillbaka till lantliv. alla i den tidningen vet hur de vill ha det alltid. och så gör dom det så. i ett hem till exempel ville de som bodde där bara ha blått och vitt i varje rum. blått och vitt. varför de färgerna, undrar jag. blir man inte trött till slut på finskaflaggantrenden i hemmet? någon annan skulle bara ha gamla grejer, inget annat funkade. och så är det ju sådär skitsnyggt också, så att jag undrar om heltidsjobbet är hemmet. sen stör jag mig så mycket på de som har designade möbler överallt. allt ska vara så dyrt. för det är ju det. kanske inte alltid så snyggt. men fy vad man ser att det har kostat. det kan man inte med några av våra grejer. och inte har vi någon genomgående färg heller. jag tror inte äns att vi har en röd tråd genom hemmet överhuvudtaget.

ja så ni kanske förstår att ni på nästa rast inte ska läsa lantliv, om det inte är så att ni själva kanske är med i tidningen. då förstår jag.

med ordet detta. så är det bara. vad hade denna stass varit utan halsbandet, jag undrar det ja.

på svenskkursen. äntligen fick vi en möjlighet att ventilera skitkursen som jag läser och lärarna kunde inte ta till sig av kritiken. istället fick vi hitta en annan syndabock och det blev den klassiska tiden. för lite tid gör att vi INTE LÄRT OSS ETT SKIT. men som min gode klasskamrat försökte få fram att på den korta tiden vi haft så har ni ju inte lagt ner tid på att lära oss något eller äns pratat om litteraturen, vi har ju istället pratat kulturkrockar när man åker på semester?!! jag skäms för att skriva det, men så är det faktiskt. det slutade med att läraren slog ifrån sig det hela och skyllde på att hon(min klasskamrat) minsann inte kunde veta vad vi pratat om eftersom hon(min klasskamrat) varit borta så mycket. RAMASKRI. vi blev förbannade. och nu känns det väl sådär att fortsätta kan jag väl ärligt säga. sedan tror jag att jag tog ut min ilska mot en tjej i min basgrupp som tyckte att nästa projekt gärna kunda handla om känslor. "barn kommer igång lätt av känslor". och då röt jag: Ja men ALLT handlar väl om känslor.

hon som mest ville komma med en idé. och jag som bara mosade den. totalt.

men jag står nog för det ändå. jag hade inte behövt ryta. men bygga ett litterturprojekt kring känslor känns så GAAAAAAA. tråkigt. det kan man ju väva in i allt. det går liksom inte att ta bort.

men det har varit väldigt bra fem dagar i norrköping. visste solen var lite för het för min smak men att träffa familjen är egentligen aldrig fel. august har varit som en prins och snackat om alla som han träffat. eik(farbror erik), fafar(farfar), mofa (morfar), momo (mormor), nenne(morbror kenneth), ina (carina), ane (kusin agnes), ea (kusin linnea) och sådär håller han på och rabblar. men varje morgon har det varit samma person han frågar efter mofa mofa mofa.

det började med en löklek. august hittade lök och sedan gav han den till mofa, och så var det en hink och lock inblandat. och de skrattade både på hejdlöst. en enkel löklek kan lösa mycket. tänk på det.

vin igår med en vän har satt sina spår i min kropp idag. så är det ju alltid i och för sig. men varför glömmer man hur det är dagen efter när man har barn som vaknar 06.30? men vi hade jättekul och det är ju också värt det. cyklade hem vid 01 i natt på pappas stora militärcykel, kände mig lite som en tonåring igen genom natten på norrköpings gator. morgonen började ivarjefall med frukost och sedan ut till bowlinghallen för att heja på morfar, som är favoriten här, mofa mofa heja heja ropade vi när pappa sköt strike efter strike. lite mallig var jag faktiskt.

sedan hem till den där efterlängtade vilan, underbart. både jag och agu vilade i 3 timmar. sedan går det bra igen. ut i sommarvärmen, 25 grader?!!!

och nu kommer kanske det bästa...jag ska köpa pizza. det händer inte ofta men åh så gott det ska bli. kanske till och med ska festa till med extra ost.

pappa pelle kommer upp idag. längtar. august pratade med honom på telefon förut.

-HEJ HEJ pappa.pappa och sen pussade han på telefonen.

och då brast det för föräldrarna. gullunge!

nu är det natt för den lille.

natti.

i norrköping och jag vet inte vart jag ska ta vägen, både august och jag är påverkade av denna värme. visst det är fantastiskt men det kommer som ett slag bakifrån, jag är inte förbered. inte august heller. keps på, sommarkläder, och sollotion men det funkar inte. så vi får gå in i ibland, ta ett svalkande bad och läsa böcker. sommaren är här i norrköping med andra ord.