näsa på stackars august. pallrade upp sängen på böcker och så dubbla kuddar under huvudet, blev det värre sova brevid mig. men det gick bra. men första gången han vaknade usch så jobbigt och stackars stackars honom, den lille gossen som inte fick luft och mamman som ville ge nässpray och samtidigt lugna samtidigt som hon tänkte på hur det var när hon själv var liten och allt kändes så lugnt när man blev sjuk. det var bara lugnt aldrig någon panik. så jag försökte tänka så, nu ska jag vara sådär lugn som mamma och pappa en gång var, andas nu. och det gick faktiskt även om det tog ett tag eftersom fokus var lite felriktat från början. jag skulle väl såklart bara varit lugn direkt och bara tänkt på august istället för att vandra iväg och minnas tillbaka på min egen barndom, det var ju ivarjefall snart 30 år sedan.

ja men jag rädde ut det ivarjefall och idag är en ny dag. näsan lite bättre och jag lite starkare. jo vi ska nog kunna bekämpa nästäppan!