med glass. och en film.

först satt vi bara där och njöt av glassen. ja alltså övertygade varandra om hur bra och gott det var med varsin glasspinne.

mmmmmåh så gott mmm åh så bra.

filmen passerade. mycket bra."de andras liv". rekommenderas.

men det där med glasspinnen, nja jag vet inte.

till slut började vi skratta så att vi kiknade åt det fåniga och töntiga av att sitta en fredagkväll med varsinn pinne glass och liksom bara, AHHHHHHH Perfekt.

humor.

har nu passerat sedan jag började skolan i måndags. och det är kul. det är inte så svårt som jag trodde och var rädd för att det skulle vara, ja alltså att jag inte skulle förstå nånting och sitta där med pennan i handen och mest bara ha ritat i mitt block när lektionen skulle vara slut. men så blev det alltså inte. nänä jag är med och på och tänker. och jag märker att jag saknat det mycket. nu är saknaden en annan. august. min lille lille august. att komma hem och möta honom nu är så fantastiskt. inget annat gäller. pappa pelle berättar om dagen, om vilan, parkerna, andra barn, maten, bajset, promenaderna och lekarna och ibland bli jag tårig för jag vill ju vara med, jag vill ju också se det där och uppleva det där. men så får jag förståndet tillbaka som säger att detta är bra. pappa och son tillsammans det är bra. och att jag är i skolan igen är också bra. märker ni hur jag övertygar mig själv. jo det är svårt. men det betyder inte att detta inte är rätt. det kanske snarare handlar om att detta måste göras. jag vill bli lärare och jag vill börja jobba snart. basta!