ikväll igen! mammorna samlas för en drink eller öl på debaser, och vet ni...dags för röda klackisar att göra entré!

är inget som man ska varna för precis när barnet är fött, har jag kommit fram till, nä tröttheten kommer efter ett tag. den kommer nu. ja så är det för mig ivarjefall. när august föddes sa många åt oss att ladda med mat, flera lådor i frysen skulle vara bra för i början har man ingen lust eller ork till att fixa med det, och sedan skulle det oxå vara bra att sova när barnet sov, så att man var fit for fight när det gällde. ja och vi gjorde ju allt det där, vi hade mängder med mat i frysen, och vänner kom över med mat så det fanns så att det räckte och blev över. plus att vi hade supergott fikabröd hemma jämt eftersom vänner tittade in för en glutt på fingossen! vi sov mycket, när august sov vilade jag alltid på något sätt...läste eller duschade, ja hade det gött. och så kom nu. ja den tiden jag är i nu. herregud säger jag, välkommen tröttheten men du kan gå hem nu, säger jag bara. och mat det sak vi inte tala om, jag tror jag äter en kost bestående av fisk i olika former med ris och kokta grönsaker och keso, jovisst det är gott, men varje dag?!! innan var vi så duktiga på det där, vi hade veckomatsedel, ja kanske nördigt, men det funkade för oss. men nu bli det fisk för hela slanten för vi är så trötta och orkar inte äns med att komma på sju olika rätter som kan vara någe sånär enkla att göra. august är en pigg och glad kille som inte sover lika mycket längre, visst han sover hela nätterna och det börjat vi bli bortskämda med nu, går och lägger oss allt senare...och så blir jag trött. enkelt ekvation. jag vet. men det är alltså nu jag skulle vilja ha de där råden det är nu det gäller, nu skulle vi ha hela frysen full med mat, nu skulle vänner komma med färdiglagat, och nu skulle jag alltid vila när august vilar. men vad gör jag? städar, packar(inför flytt), fixar med tvätt..ja det är allt annat än vila...och på det har jag börjat läsa igen, skönlitterärt, och det är jättekul, men varför läser jag inte på dagarna när han vilar sina små stunder, närå jag lägger mig i sängen vid 23 och läser till 23.30 ungefär och sen kanske august blir orolig någon gång, eller som i natt, nästäppa. vilket slutade med att han fick sova mellan oss eftersom andningen var lite jobbig, så då sov jag inte mycket...och när jag vaknar på morgonen och får det där goa mysiga leendet, så blir jag inte längre sådär varm och glad som jag brukade bli, utan idag var jag sådär halvröd i ögonen och bara bara mycket trött. ja och då kommer det dåliga samvetet, fan va dum jag är, stackarn han är ju jätteförkyld och jag vill bara sova. men sen lugnar jag mig och förstår att det är ok. och nu väntar jag bara på att levaxinet ska kicka in och göra mig sådär superpigg och smärt, som jag hört att det kan göra. för just nu går det bara åt det andra hållet.