kristine, sa en gammal elev till mig idag när jag besökte skolan där jag började min praktik en gång i tiden. har skjutit på det länge nu, att gå dit och hälsa på, vilket är dåligt eftersom skolan ligger så nära där vi bor. men ivarjefall idag var jag där med august, den lille klimpen.jo, just det, "det är kul kristine, att du fortfarande bara har ett örhänge, det är bra att du inte har förändrat dig" säger eleven som nu går i tredje klass...skulle ju kunna tro att hon kanske var en lärare och att vi senare skulle mötas upp över en latte. närå, hon är 10 år. underbart! hela besöker var kul, sådär så att jag nu börjar längta...oj vad jag vill jobba där sen.tänk va...hm..

jo och sedan kan jag meddela att pengarna från alnarpsjobbet, när jag var lärare i drama i februari har nu äntligen ramlat in! Jiha! det tog endast 3 månader...

men nu blir det inte så mycket mer skriva för min syster med familj kommer på besök imorrn så vi måste grovstäda, hon är en sån som dammar överallt och kanske 1-2 gånger i veckan. vi dammar aldrig. så nu ligger vi här på alla fyra och skrubbar och dammar som aldrig förr, varför beter man sig så egentligen? varför gör man inte som det alltid är? kanske någonstans därinne vet vi att vi borde damma. men fyfaan jag kan inte tänkta mig någor tråkigare.

kanske om jag tar på mig den där satinjackan, kanske blir det roligare då...