till denna mycket fina dag är att jag blev bjuden på bio nu på aftonen. såg zodiac med min goda maria. TVÅ TIMMAR OCH FYRTIO MINUTER: jag har fortfarande ont i stjärten. men vet ni vad, det var det värt, alltihop. jag har inte varit på bio på hundra år känns det som, senast var det en film om några tjejer som blev fast i en grotta och jag som fortfarande är rädd för hajar efter att ha sett hajenfilmerna på 80-talet ska alltså inte se sånt. alltså rädd så att jag har svårt med bassänger ibland. hur jag blev efter grottfilmen behöver vi inte ta upp här, men jag tycker fortfarande att min vän linus har lite knepiga utflyktsmål med sina barn, de gillar att kolla in grottor. not for me. men ivarjefall det var länge sen jag var på bio. klagade över att det var för hög volym. maria tittar på mig och påminner mig om att, barnvagnsbio med august kanske har för låg volym..men det passade mig.filmen var seg men jag hade det mycket mycket trevligt ändå. ibland är det inte filmen som gör det utan..sällskapet!

har jag gjort något av det roligaste hitintills med august. jag har sprungit med honom i vagnen. nä inte på ica eller på stan eller nåt sånt, utan i spåret, det som jag springer. min runda. jo, jag tog med gossen ut på hans första springtur och jädrans vad han tyckte det var kul. jag vände hela chassit(jag tror det heter så) om, alltså så att han såg skogen. och inifrån hans lilla rum, som det faktiskt blev eftersom det oxå regnade så skyddet var på och gjorde det extra mysigt, ivarjefall inifrån hans rum. så satt han där och liksom tittade ut, släppte nappen och säger flera gånger "hehehehe". han har skitkul. och jag med. jag sprang och var glad och han åkte rally i skogen, som mamma körde, och var glad. vilken toppenvagn vi har!jag säger bara emmaljunga cerox sporty kombi thanks!

så nu funderar jag allvarligt på att när jag ska springa en mil, att springa den med honom...men då får det nog bli en kortare runda, det är mycket tungt med vagnen. så kanske 7 km plus vagn. kanska ska lägga ut den som omröstning, 7 med august, 10 utan. hm..hur som helst blir det mycket motion här nu framöver, måste ju få höra det där igen; "hehehe"

amningen. usch va jobbigt det är att sluta. inte för smärtan, den fysiska alltså utan det andra, den som finns i själen. så jag ringde runt som en dåre igår för att få pepp från alla möjliga håll. och min underbart strålande tanja, galen(underbar och fantastisk på många sätt) tvåbarnsmor säger bara det där magiska grejerna, ja ni vet sånt man vill höra. men hon säger det lite som att hon skäller på mig vilket är mycket bra. ungefär såhär; "nähe kristine, nä nu skärper du dig, killen blir ju bara äldre, antingen gör du såhär eller så kan du ju amma tills han blir fem år."

och det är just det där hon gör så bra. ger ett mycket bra exempel på hur det andra valet skulle kunna se ut och DET vill jag inte. Sedan fortsätter hon med att berätta om en massa roliga och knäppa saker som hon har gjort och så helt plötsligt är den där smärtan borta och jag skrattar tillsammans med henne åt allt som hon berättar. vi måste ses snart.Tack tanja!

så nu mår jag lite bättre. för en stund. jag kanske ringer ikväll, svara gärna. jag är mycket enkel att tas med, på det psykologiska planet.