stämma upp en visa om en tupp...jag tror det är så den går, den gamla visan om Hönan Agda av den gamle mannen vid gitarren Cornelis. Men den hönan jag träffat går under namnet Gul(l)an, ett namn hon fått då hon är så gul. Våra vänner Anna och Christian som bor i mysigt hus med underbar trädgård på landet bjöd oss till dom efter lördagens utflykt och där var hon, hönan G. De hade fixat och fejat i flera dagar på ett finfint hus där hönorna med tuppar kunde bo tillsammans som i ett litet kollektiv men costum made. Gul(l)an hade dagen till ära värpt och ett av hennes ägg fick jag äta i morse, det var mycket gott och jag blir sugen på att själv ha en höna. Så som det vuxna barn jag ibland kan vara frågade jag om det skulle gå för sig att få ha en höna där i det där finfina hönshuset. Och det går! Kanske ska jag ha en höna som går under namnet Birgitta eller Veronika kanske..genast känner jag mig som barnet som bara vill ha och ha och ha. Jag vet inte om ni nånsin varit så, men om så känner ni igen följande. En affär och barnet som går lite framför övriga i familjen och pekar med hela handen, den och den och den och det och den vill jag ha...snälla! och jag var tyvärr en av de barnen som oftast fick som jag ville. Känns väl sådär. Men som sagt det bådar gott för hönaffärerna! Eller så skulle man kunna säga som min ömma fader kanske skulle sagt, hon är dyr i drift.

ps. skogen var helt fantastiskt och vet ni inte vart ni ska åka om ni bor i Skåne eller kanske planerar för sommarens eventuella utflykter vill jag slå ett slag för Rövarekulan utanför Eslöv, ÅK! och hoppas att den där mannen med mobilen inte är där när ni är där. Han var där i lördags, och han sitter nog än och pratar.