infann sig när vi senast var ute på resa i vår bil, vår fina seat kombi som tar oss fram genom sverige. jag börjar gilla den bilen mycket. vi har inte haft den så länge så nu när vi körde upp var det första gången som den "sommarkördes" och det var så härligt.när vi åkte upp hade vi ju ett mål så det var mer tidspressat än hemfärden, hemfärden var en resa i en känsla av vi-kan-göra-som-vi-vill och det var så fantastiskt att känna den igen. det var så länge sen, det spirade i hela hjärtat på mig!och det kändes i bilen, på både pelle och mig. "ska vi svänga av till hultsfred? eller ska vi bara svänga av nånstans och ta in på hotell?"

underbara tankar. jag blev så glad så jävla glad. nu gjorde vi inget av detta, men det gör inget för det var så fantastiskt att bara få känna den där känslan igen.känslan av total frihet.det kan jag leva på länge.jag älskar sommaren med alla möjligheter!

är jag den tröttaste av oss alla. jag alltid varit det och även om jag är pigg de gånger vi träffas så är jag ändå i deras sällskap den tröttaste. jag har en mycket aktiv familj, det händer saker hela tiden till och med när man vilar, då är det mest munnen som går i och för sig men det är rappa kommentarer hit och rappa kommentarer dit. man måste liksom alltid på något sätt vara beredd. de gånger jag var och hälsar på dom själv, detta var ju innan augustprinsen kom kunde faktiskt mamma och pappa och jag ligga och vila i deras dubbelsäng, jag i mitten och de sådär skyddande brevid, o jag gillade de stunderna, stunder av totalt skydd, jag blev liten igen och kunde snusa på hur länge som helst. jag saknar dom stunderna. jag minns när jag var liten kunde vi ligga allihop i sängen, min syster, min bror, mamma och pappa och så jag.mysigt det är kanske det jag längtar efter så mycket igen, alltså det gör att jag är så trött för jag försöker locka dom andra till att vi ska vila tillsammans, sådär som vi kunde göra förr. men nu bor vi alla i våra egna små hus, med våra egna små sängar och våra egna små familjer. pelle, august och jag brukar ligga sådär i sängen tillsammans, och det är fortfarande det bästa jag vet. man myser, pratar lite kanske läser något, men framför allt är man tillsammans i det där varma gosiga.

och så finns det där andra stadiet av total aktivitet. min mamma och min syster. det kan fixa saker de. vi brukar skratta åt hur det är när de handlar tillsammans, deärliksomintavadmankanochbetalafördetsedanutalltd
ettapå2minuter. men vi blir inte förvånade längre. vi kan inte riktigt gå på stan tillsammans. "åh vad hon ska titta och känna..." jag är nog mer som fast jag inte trodde det, som min systers äldsta dotter linnea, tonåring som har svårt för att bestämma sig.behöver tid.tänka lite.känna lite.kanske köpa.

men det är också kul med där aktiva, i dagarna var vi och hälsade på la familja och det var fart hela tiden, pelle körde aktiva dagen med pappa,promenader och fiska, mamma och jag gick igenom alla hennes tyger och fixade i allmänhet. förra gången skulle vi plantera, vi är helt värdelösa på sånt, men mamma hon fick igång oss, kastade till oss spade,krukor, jord och alla blommor och så hasplade hon ur sig skitfort var alla blommor skulle vara, och vi mindes knappt ingenting och fick fråga flera gånger, men så fick vi göra lite som vi ville, men man vill ju ändå att det ska bli som hon tänkt. hon blev nöjd.vi var i chock. men vi hade lyckats med uppdraget.snart kommer de ner för att hjälpa oss i vår flytt. det kommer att gå fort.pappa med borren och mamma med sina händer.fan va jag ska ladda tills dess, jag ska inte vara trött.nu jävlar.

filkandexamensfest gick av stapeln i helgen. på tallriken dukade vi upp med alla möjliga festligheter och fiolen stod för de finfina bakverken, har redan hyrt in henne till min 30-årsfest, men den menyn tänker jag inte avslöja än. men jädrans vad gott det ska bli, lyllos er som blir bjudna säger jag bara!

dagen till ära sken solen, och det var tur det, har en pelle här hemma som kollat vädernyheter i en vecka innan partyt, ja det gäller ju att veta vad som händer och sker, och så blev det sol fast 10dygnsprognosen sagt regn, vilken lycka! puh kunde man pusta ut...här kommer lite bilder på festligheterna!

gör att jag längtar till fler dagar som ser ut som denna. tänk va härligt att bara ligga på en filt och mysa, äta, dricka, leka och snacka. som tur är så är ju sommaren här och kommer att bjuda på fler av dessa dagar om nu inte solen ska äta upp oss alla först, är jag den enda som tycker att det börjar bli lite läskigt nu med värmen?

men njut av dessa medan du funderar på klimatfrågan.

och när du sett dessa så kanske oron för klimatet lagt sig lite...det gör det ivarjefall för mig. en stund.

i natt och såg att vår vagn var borta. jag blev så arg i hela mig så jag slet av mig klackisarna och rusade upp barfota, jag vet egentligen inte varför jag rusade, kanske skulle jag väcka pelle och berätta det hela..men vad skulle han göra då? klockan var över två på natten och var den stulen så var den stulen. jo som går att läsas mellan raderna var jag alltså lite onykter. och idag har jag ångest, får alltid det nuförtiden.ja inget konstigt hände igår eller så, vi pratade drack vin hade det finfint, men ändå. det är väl åldern eller nåt.ok var var vagnen nudå? jo den stod i vårt sovrum och i den låg den lille august...ja det hade varit en helvestnatt och kväll där august skrek och skrek som han gjorde när han var 3 veckor, så det var mycket länge sen alltså. men pelle tog kampen och jag försökte sova ruset av mig för att sen nu på morgonen kunna vara med august som är inne i en lite halvjobbig period i livet. åttamånadersångest kan det vara...den lille gossen har ångest, ja han vill väl va som mamma helt enkelt.

som nu gäller det att verkligen sova när han sover. och försöka hålla lugnet och vara precis som vanligt om kvällarna. ett två tre nu kör vi!

ikväll igen! mammorna samlas för en drink eller öl på debaser, och vet ni...dags för röda klackisar att göra entré!

är inget som man ska varna för precis när barnet är fött, har jag kommit fram till, nä tröttheten kommer efter ett tag. den kommer nu. ja så är det för mig ivarjefall. när august föddes sa många åt oss att ladda med mat, flera lådor i frysen skulle vara bra för i början har man ingen lust eller ork till att fixa med det, och sedan skulle det oxå vara bra att sova när barnet sov, så att man var fit for fight när det gällde. ja och vi gjorde ju allt det där, vi hade mängder med mat i frysen, och vänner kom över med mat så det fanns så att det räckte och blev över. plus att vi hade supergott fikabröd hemma jämt eftersom vänner tittade in för en glutt på fingossen! vi sov mycket, när august sov vilade jag alltid på något sätt...läste eller duschade, ja hade det gött. och så kom nu. ja den tiden jag är i nu. herregud säger jag, välkommen tröttheten men du kan gå hem nu, säger jag bara. och mat det sak vi inte tala om, jag tror jag äter en kost bestående av fisk i olika former med ris och kokta grönsaker och keso, jovisst det är gott, men varje dag?!! innan var vi så duktiga på det där, vi hade veckomatsedel, ja kanske nördigt, men det funkade för oss. men nu bli det fisk för hela slanten för vi är så trötta och orkar inte äns med att komma på sju olika rätter som kan vara någe sånär enkla att göra. august är en pigg och glad kille som inte sover lika mycket längre, visst han sover hela nätterna och det börjat vi bli bortskämda med nu, går och lägger oss allt senare...och så blir jag trött. enkelt ekvation. jag vet. men det är alltså nu jag skulle vilja ha de där råden det är nu det gäller, nu skulle vi ha hela frysen full med mat, nu skulle vänner komma med färdiglagat, och nu skulle jag alltid vila när august vilar. men vad gör jag? städar, packar(inför flytt), fixar med tvätt..ja det är allt annat än vila...och på det har jag börjat läsa igen, skönlitterärt, och det är jättekul, men varför läser jag inte på dagarna när han vilar sina små stunder, närå jag lägger mig i sängen vid 23 och läser till 23.30 ungefär och sen kanske august blir orolig någon gång, eller som i natt, nästäppa. vilket slutade med att han fick sova mellan oss eftersom andningen var lite jobbig, så då sov jag inte mycket...och när jag vaknar på morgonen och får det där goa mysiga leendet, så blir jag inte längre sådär varm och glad som jag brukade bli, utan idag var jag sådär halvröd i ögonen och bara bara mycket trött. ja och då kommer det dåliga samvetet, fan va dum jag är, stackarn han är ju jätteförkyld och jag vill bara sova. men sen lugnar jag mig och förstår att det är ok. och nu väntar jag bara på att levaxinet ska kicka in och göra mig sådär superpigg och smärt, som jag hört att det kan göra. för just nu går det bara åt det andra hållet.